Det är helt fantastiskt vad de har växt och utvecklats sen vi såg dem födas och allt detta bara på knappt åtta veckor. Deras personligheter och temperament gick tydligare att se.
Förstfödda tjejen - Zamba - är en riktig tuffing på egna ben.
Killen - Zwing - är en mysig, kelen och charmig krabat.
Lillasyster - Zalsa - en lite mer försiktig tjej som också gillade kontakt.
Alla tre är tingade och så som det ser ut nu så ska båda tjejerna flytta till Norge och killen till Stockholm. Det känns lite sorgligt att de kommer flytta så långt ifrån, för då minskar chanserna att vi får träffa dem igen. Men vi hoppas att vi får se och följa dem ändå, även om det kanske bara blir via en datorskärm.
Jag tänkte inte på det först. Men det slog mig en stund innan vi skulle åka hem - det var det sista valparna skulle få se av sin mamma. För Tyra skulle nämligen följa med oss hem den här gången. Men hon var nog ordentligt trött på dem. Under besöket så kunde hon inte vara stilla en lång stund innan valparna fick för sig att de skulle dia, något som Tyra inte uppskattade. Hon morrade på dem och försökte komma undan.
När vi var klara för att åka, så fick valparna - efter att ha sprungit fritt omkring oss - hoppa in i valphagen. Uppfödaren sa till Tyra att hoppa in hos dem. Valparna gav sig på hennes juver direkt. Ett par sekunder senare tröttnade hon och hoppade ur igen. Dags att åka hem.
Färden hem gick lugnt. De andra två hade fått följa med och i bilen hade vi täkt för så de inte kunde se varandra mellan de båda burarna. Väl hemma kände vi av en viss spänning mellan tjejerna, men i övrigt var det som om hon inte varit borta.
Efter ett välförtjänt bad, borstning, trimning under tassarna och kloklippning så mös vi oss ner i vardagsrummet.
Även om vi haft Tyra hemma hos oss i två år innan hon åkte för att valpa, så kändes det som att vi fick hem en ny hund samtidigt som vi fick tillbaka vår gamla. En märklig känsla, men som sagt roligt att ha hemma henne igen.