I tisdags blev det äntligen dags. Men bara vaccination?
Jag hade en liten tid stört mig över att alla hundarna mer eller mindre haft de där insnortningarna och nysningarna. Mer än vanligt. Att gomseglet är i farten är inget ovanligt, men sker inte så ofta och håller inte i så länge när det väl gör det. Men nu kändes det som något annat, vilket fick mig att börja misstänka noskvalster. På alla fyra, vilket innebär att även Tyra behöver behandlas även om jag inte hade henne med mig till kliniken.
Tre recept behövdes förnyas - varav två till Tamino och ett till Sally.
Det kändes mycket för stunden för mig att hålla i tankarna, till och med veterinären verkade tycka det var mycket att hålla ordning på.
En hund i taget!
Tamino först ut. Hans vikt håller sig stadigt på 3,6 kg.
Jag tror aldrig man brytt sig om hans tatuering i örat, men den här gången ville man se hela numret och ville börja raka i örat för att se. Något jag invände starkt mot. Han är ju även chippad. Vad jag inte visste, men fick veta var att när de skrev in vaccinationerna i ett pass så var det tvunget och nu i efterhand känns det faktiskt mycket logiskt och förståeligt. Vi har använt passet hela tiden till vaccinationerna, men detta var första gången detta uppkom. Men Tamino ska inte åka utomlands och därför löstes det hela med att använda en annan folder att notera vaccinationerna i och därmed slapp vi rakningen i örat. Puh.
Det blev lite rörigt med hans dos av leventa (för sköldkörteln). Jag sa att vi gav en mängd medan veterinären inte hittade tydlig information om den mängden, utan hittade en mindre mängd. Svårt att hitta i Taminos gedigna journal... Efter en stunds letande konstaterade vi att vi hittat ändringen i journalen och sedan var det lugnt. Dock behöver vi ta nya prover, då detta tydligen skulle göras för ett bra tag sedan. Jag vill dock minnas att man sa att det inte behövdes så länge han mådde bra. Det får kanske bli en koll under början av nästa år.
Jag vet att Tamino har ett litet blåsljud på hjärtat, något som också undersökts tidigare, men då hade det inte ändrats sig något. Efter att veterinären lyssnat på hans hjärta frågade jag hur det lät och hon tyckte det lät fint och hörde inte något blåsljud.
Sally var näst på tur och vägde sina 4,4 kg stadigt från förra besöket.
Hon var mest exalterad över att träffa folk och ville socialisera sig med personalen.
Simba sist ut och han väger 3,2 kg. Woho! Jag trodde nästan inte han skulle ta sig över 3-kg-sträcket. Sist (2018) vägde han 2,8 kg. Det går inte att reglera hans vikt som med de andra, då öka eller minska maten är lätt för de äter vad de får. Simba äter så lite eller mycket han vill och han håller sig fint i hullet.
Till sist blev det att fixa recept för noskvalsterbehandlingen. Smidigt hade verkligen varit att ha samma storlek på alla fyra, men nu låg bara tre inom samma viktspann för ena varianten medan Tyra fick en egen. I slutändan har vi kvar tabletter som täcker två behandlingar till. Tre förpackningar i stället för två. Kostade billigt gjorde dom inte heller, närmare 300 kr per förpackning.
Så att "bara" och "enkelt" vaccinera tre hundar tog 45 min, 1310 kr i veterinärkostnad samt 810 kr för noskvalstertabletterna.