I mitt senaste inlägg berättade jag om Tyras attack på Sally som resulterade i ett sårdränage under redan inplanerad tandsanering. Alltså, vilken tur att jag bad veterinär kika över såret och att de hade möjlighet att ta hand om det när det visade sig vara värre än vad vi kunde se!
Tre dagar efter veterinärbesöket blev det dags att ta bort dränaget samt ta stygn på det synliga såret, något som kliniken gjorde utan extra kostnad. Såren har läkt både fint och helt. Det enda som nu syns efter attacken är Sallys kortare päls där såret och dränaget satt.
Eftersom dessa attacker inte tycks försvinna helt och min oro över Sallys liv blev så stor, så vart tankarna om omplacering av Tyra riktigt nära. Min och Tyras relation har faktum med aldrig varit bra, något jag har tyckt varit mycket jobbigt och nästintill skämmigt. Tyra är sambons hund, thats it! Han ville att hon skulle flytta till oss och menade på att det skulle bli bra. Hans beslut som jag lät ske, fast jag flera år senare insåg att jag skulle satt stopp. När två skaffar hund, ska hunden passa båda och inte bara den ena. När vi samtalat om detta nu efter senaste attacken så har de andra (Tamino, Simba och Maximus) passat ihop med oss båda - mer eller mindre. Men i Tyras och mitt fall, passar vi inte alls. En dyr läxa rent känslomässigt.
Vid tidigare attacker från Tyras håll har vi tacksamt nog haft en vän att vända oss till - för både råd och stöd. Henne kontaktade vi även denna gång med våra tankar och oro kring Sallys liv och Tyras vara eller icke vara hemma hos oss. Att omplacera en 11-årig kooikertik är inte en enkel uppgift och att skapa förutsättningar för hennes (och därmed även Sallys) liv i harmoni kräver engagemang. Ett engagemang som min sambo behöver ta mer allvarligt på och inte lägga över på mig som inte har den möjligheten till Tyra, eftersom jag och hon inte har den relation som önskats från start och som har arbetats mycket med utan någon större framgång.
Samtalen med vår vän genererade i svar på vad som behövs i Tyras liv - nämligen balans. I och med Maximus tillkomst i flocken så har det blivit obalans, eftersom han hamnar i ett större fokus rent naturligt just för att han är valp. Därför kan Tyra uppleva att hon inte får det hon behöver. Visst är det så att även de andra får en obalans av samma anledningen, men dels kanske de är mindre känsliga för det och dels så har jag betydligt bättre kapacitet att väga upp den obalansen hos dem.
Problemet med attackerna sker ändå inte allt för ofta, vilket är tur, men det är ändå inte bra att de sker. Så vi får fortsätta vår resa att hitta den konstanta balansen så attackerna uteblir helt, för Tyras, Sallys och resten av flockens skull!