Dagen började med Tvååkers andra utställning, där alla tre hundarna var anmälda och givetvis i två separata ringar som dessutom inte ligger intill varandra. Ett vanligt förekommande bekymmer för oss, men vi bangar ändå inte för att köra ändå.
Tamino skulle ställas först, så vi belägrade oss vid ringen där papillonerna bedömdes. Vi behövde inte vänta så länge innan det var dags. Tamino skötte sig jättefint, men liksom igår räckte det inte längre än till excellent och kritiken:
”Well up to size. Nicely put together. Pleasing head and expression. Good front. Would like a little more neck. Good ribs. Good quarters and tail. Showed well.”
Sen skulle det dröja en bra stund till Sallys tur, så vi packade ihop oss och begav oss till Tyras ring. Jag såg till att värma upp Tyra innan hon skulle in i ringen och jag kände att jag hade med henne och att det kunde fungera fint. Men väl i ringen så ville hon inte alls, framför allt inte springa fint vid min sida. I stället drog hon in mot ringens mitt samtidigt ner mot marken. Hur jag än lockade och hade mig så funkade inget för att få hennes uppmärksamhet.
Hon fick ett very good och kritiken:
”Bitch of good type but she needs to be better on the move. She needs to be more light and easy. She´s a bit round in crup. Sufficient front and rear angulations. She has a nice head profile with good eyes and pigmentation. Typical errings but in her overall silhuette she needs to be a bit longer. Very well presented.”
Jag måste erkänna att jag känner mig ganska besviken och ledsen över att Tyra inte visar upp sig som hon gör när vi tränar. Även när det går väldigt mycket bättre för hennes kennelfamilj – menat hundarna från samma kennel – och att jag gläds åt dem och deras framgångar, så kunde jag igår inte riktigt förbise känslan över att jag ville befinna mig i deras situation hellre än i min egna. Något som heller inte känns bra. En avundsjuka, som jag önskar inte infann sig – jag menar, den tjänar inget gott syfte och bidrar inte med annat än att jag känner mig missnöjd trots att mina hundar egentligen är de finaste i hela världen och att domarna har väldigt svårt för att förstå detta…
Efter att Tyra gjort sitt, så fick jag snabbt bege mig till ringen med papillonerna igen för att få Sally bedömd. Innan jag ställde Tyra så hade jag hunnit varit inne i ringen med Sally, men då hennes namn placerar henne sist i bedömningslistan så hann jag ställa färdigt Tyra först innan Sally skulle få sin individuella bedömning. Jag lyckades alltså ställa alla tre hundarna, trots att två av dem nästan skulle ställas samtidigt. Skickligt värre vill jag
påstå!
Sally skötte sig superfint trots att hon tyckte att det var väldigt varmt. Hon fick very good och kritiken:
”To much of her. Heavy but balanced head. Shade light in eyes. Nicely made. Strong quarters. Coat wrong texture. Moved ok behind and in profile. Wide in front.”
Sen packade vi ihop och gick för att shoppa en sväng innan hemfärd. Ytterligare rosetter och träningsgodis inhandlades, men också en riktigt bra boll.
För en liten tid sen så upptäcktes ett ljud från min bil som inte verkade höra hemma där. Jag fick detta undersökt i fredags och då det konstaterades att generatorremmen var rejält sliten och behövdes bytas väldigt snart, så skulle jag innan biltema stängde inhandla en rem så jag kunde få hjälp idag att byta den. Dock, när remmen inhandlats så skulle jag konstatera att jag fått rätt rem ut ur butiken och spanade då in min befintliga. Jag såg att remmen försämrats ganska ordentligt sen i fredags och att ett byte omgående behövdes. Så jag ringde min styvfar som snällt nog tog sig en tid för att byta, efter att ha bjudit oss på middag.
Efter bytet kunde vi lugnt köra iväg för en glass, som vi hade planerat att göra i stället för att meka med bilen. När många av glassorterna var slut kunde vi konstatera att det varit en riktigt fin sommardag och att många svalkats sig med Sias goda glass.
Egentligen skulle vi inte göra mer efter det, men vi fick för oss att vi skulle gå på bio. Det blev ”The Internship”, som inte riktigt levde upp till skrattförväntningarna men som ändå var väldigt bra.
Hemma och redo för nattens sömn får Tamino för sig att hosta konstigt. Han hostade på ett sätt som vi inte hört honom göra tidigare. Ett hostande som varje gång avslutades som om han skulle spy. Jag misstänkte direkt kennelhosta, så vi ringde veterinär. Men det var inte mycket hjälp vi fick därifrån, då vi blev hänvisade att leta på nätet om kennelhostan för att hon inte hade tid att rabbla upp allt om hostan. Vi tog tempen som veterinären hade frågat om, men den såg normal ut och i och med det hoppas vi att det inte var något annat än en hostattack. Han sen sent i gårkväll inte hostat alls.
Sammanfattningsvis så hann vi med en hel del ändå. Idag kommer det fortsätta en stund till. Dock, det som fortfarande stör mig är att jag känner mig avundsjuk. Jag antar att det bara är att träna vidare med Tyra, bygga upp en bättre kontakt och få henne att vilja visa upp sig på ett avslappnat sätt. Sen även att vi inte ska ge upp utan fortsätta att ställa henne och hoppas på bättre framgångar, så jag kan glädjas åt dem, slippa avundsjukan och på ett mer äkta sätt även glädjas åt andras framgångar.