Tyra gav sig på Sally igår, vilket inte är första gången. Jag har tappat räkningen. Inte för att det egentligen är så hemskt många gånger, snarare att det kanske inte är något jag vill hålla räkningen på. Vid ett tillfälle började Sally blöda och vi åkte sent den kvällen till Helsingborgs djursjukhus. Vid detta tillfälle blev det också veterinärbesök.
Hela händelsen skedde bakom min rygg och jag kan bara spekulera i vad som skett. Dock misstänker jag starkt att Simba kollat av Sally som närmar sig löp, att Sally sagt ifrån och att Tyra agerar någon form av polis och därmed händelsen. Även om det känns troligt så kan vi aldrig veta säkert när vi inte sett händelsen.
Sallys ena bakben fick största omgången och hon använde inte benet utan höll upp det. Jag förstod att det gjorde ont och vid närmare undersökning hittade jag två sår - ett mindre och ett större.
Jag ringde upp min sambo och berättade bara kort och förvarnade honom om att vi kanske behövde åka in med henne. Sedan ringde jag direkt till djursjukhuset, som hade stängt bara en kvart tidigare och jag fick knappa om till att ringa deras journummer för akuttid.
Vid attacken kände jag hur adrenalinet slog till. Pulsen var skyhög och enligt min fitbit så hade jag konditionstränat i några minuter. I väntan på att djursjukhuset skulle svara så lugnade jag mig så pass att tårarna föll.
Att djursjukhuset aldrig kan göra en bedömning för hur jag ska göra, är inget nytt. Jag måste själv avgöra om ett besök är nödvändigt eller om vi med rådgivning kan klara av eventuella sår själva. Kanske hade vi klarat att rengöra och låta det läka, men ena såret såg så stort ut, typ i storlek med min lillfingernagel, att jag fick en känsla om att det kanske behövde sys med något stygn. Dessutom kanske Sally behövde smärtlindring. Med den känslan så valde jag att vi behövde hjälp.
Vi var framme vid 17:30 och träffade veterinär först vid kl 19. Vid närmare koll då hittades fler hål i hennes bakben och det större såg plötsligt lite större ut. Rakapparaten togs fram och pälsen togs bort kring såren. Mycket riktigt så ansåg veterinär att det stora såret behövde sys. Tyvärr kunde de inte göra det direkt, så vi fick lämna kvar Sally och köra hem i väntan på att de skulle bli klara under kvällen så vi kunde hämta henne igen.
Klockan tickade och blev 22:00. Jag var otroligt trött och ville bara bädda ner mig för natten, men vill verkligen få hem henne innan. Jag trodde att vi kanske kunde ringa in och höra hur det gick, men det gick inte att komma fram på deras jourtelefon som var stängd för dagen/kvällen. En liten stund ringde de dock. De hade inte hunnit med Sally än då andra mer akuta fall hade kommit in, så Sally fick stanna kvar över natten. Jag noterade att de framförde att det inte skulle kosta extra för det. Vi hade trots allt själva valt att hon skulle hem. Vi fick i stället hämta hem henne idag.
Passande nog skulle jag ändå passera djursjukhuset under dagen, så det passade ju bra. Dock på grund av att jag aldrig kan beräkna exakt hur lång tid mina uppdrag tar, så fick jag ge en cirka-tid och skulle jag bli senare eller tidigare så fick jag höra av mig innan. Typiskt nog blev jag senare, men det var inga problem.
Väl på plats hade de skönt nog redan reglerat med försäkringsbolaget, för jag hade ingen lust att invänta det svaret. Hela kalaset gick på 4397 kr, medan jag fick betala 2667 kr.
Jag fick dock vänta på att Sally skulle komma ut och när hon väl kom ut så är det alltid en lättnad och enorm glädje att mötas igen. Jag noterade hennes ben, där jag såg stygnen och en bit slang och förstod att det blev dränering. Jag uppfattade det som att det blivit sår mellan såren, under huden och att man därför valt att dränera. Mestadels verkar skadorna vara ytliga, men jag misstänkte att det kunde gått ner i muskeln och det hade det gjort. Så muskeln hade skadats också, med några millimeter eller så.
Så vi ska in igen för att ta bort dräneringen och några ytterligare dagar senare stygnen.
Ordinationen är att hon får röra sig i den mängd hon vill hemma, dock ska hon väl inte gå långrundor som promenad. Hon är förståeligt lite ovillig till att gå, även om hon kan. Inte nog med att det ömmar så känns det säkert märkligt med dränet.
Även om Tyra var den som till synes orsakade detta, så kan jag av någon anledning inte banna henne för händelsen. Vilket i och för sig är positivt. Jag har sedan vi fick hem Tyra haft svårt för henne även trots att jag kämpat hårt för att vända det. Vi har hamnat i en konstig snurra och det är nu på tiden att vi ska komma ur den och äntligen få en fin och värdefull relation. Trots vår ansträngda relation idag så skymtar den fantastiska individ hon faktiskt är.
Det största ligger hos mig, inte henne. Med det sagt betyder det inte att jag är felet utan det betyder att jag har något att lära och kanske är hon min läromästare till något jag behöver rustas för. Kanske för min kommande yrkesroll. Vem vet.
Det är absolut enormt jobbigt när sånt här händer. Jag skulle enkelt kunna banne henne. Det hade varit enkelt. Men för att mer underlätta för mig själv väljer jag hellre att se detta som ett spännande äventyr som jag med entusiasm gärna tar mig an och ser vart det bär oss.
Jag vill passa på att rikta min stora tacksamhet till dig som ger mig stöttning, råd och rätt form av eld i häcken på mig så att jag får rätt motivation till att äntligen ta tag i det hela och nå en förändring jag vill uppnå.