Igår var jag och Sally i Smålandsstenar för en kvällstävling i lydnad.
Jag hade planerat dagen väl. Ordentlig promenad då hundarna fått spendera en hel del tid själva hemma tidigare under veckan. En genomkörare på Sally för att kolla att hon mindes allt och det gjorde hon. Lagade middag som jag inte fått chans att göra sen sambon åkte i lördags då jag inte ätit middag hemma alls. Åt, packade, duschade och sen bar det av.
Det var svårt med vädret, men eftersom solen sken här hemma och det bara var halvklart så blev det trekvartsbyxor, löparskor och fleecetröja. Regnjackan, sandalerna och ett par shorts fick följa med om väderleken såg annorlunda ut i Smålandsstenar.
I bilen på väg mot tävlingen såg jag oroväckande moln, men hoppades på att de tog annan väg runt tävlingsområdet, men jag hann inte längre än till Oskarström så kom dropparna och regnet. Sen regnade det mer eller mindre hela vägen till tävlingen. Skit! Och det var även här jag halkade in på fel inställning - jag såg mina chanser att lyckas regna bort och blev väldigt irriterad på det.
Vid samlingen drog jag startnummer 2 och vi var hela 5 startande. Jag bönade och bad att det skulle regna klart tills det var platsliggning och på något sätt verkade mina böner bli besvarade. Det slutade regna och sprack upp så vi kunde se solen.
Men jag var redan på fel inställning ändå. Något jag inte riktigt insåg förrän jag skulle köra hemåt då jag satt och analyserade min tävling.
Platsliggningen: 10 p.
Sally låg ner hela tiden. Dock låg hon snett så jag såg hur hon tog sikte på personen som stod på min vänstra sida. Jag blev orolig när jag såg att hon viftade glatt på svansen. Ett dåligt tecken då hon kan få för sig att vilja fram och hälsa på personen. Men hon låg pall. Puh!
Tandvisningen: 10 p.
Tandvisningen skedde precis innan man skulle köra linförighet. Vi fick en fläck att ställa upp oss på och domaren kom fram och skakade hand. Det tyckte jag var bra, så att hälsningen blir med mig först och inte hunden. Sally viftade glatt på svansen och reste sig i vanlig ordning och betedde sig allmänt som Sally gör när någon hälsar på henne. Domaren bad mig att sätta henne igen, något jag egentligen fann helt onödigt men jag gjorde det ändå och han kunde kolla hennes tänder samtidigt som hon satt. Hon SATT när han kollade hennes tänder! Jag var i chock! Hon satt!
Linförigheten: 7,5 p - luft, växlar position, tränger vänster, sent sättande.
Jag var nervös och jag vet att detta påverkade Sally. Hon var lite i sin egna värld och brydde sig inte riktigt om att ha kontakt med mig utan hade mer fokus ner mot marken och framåt.
Läggande: 8 p - dk
Sally verkade nu fattat vad vi pysslade med, så jag hade en bättre kontakt och hon la sig på mitt kommando. Jag vet att jag knyckte till med huvudet och därav ett dubbel kommando. Något vi får ta och jobba bort.
Inkallande: 5,5 p - nosar, dk, avslut.
Sally hade uppmärksamheten mot tävlingsledaren och domaren och reagerade bara med att ge mig sin uppmärksamhet när jag kallade. Så jag fick kalla igen och då kom hon som skjuten ur en kanon. Dock så var spånfläcken intill mig för intressant för att bara passera och sätta sig fot, utan skulle först undersökas.
Ställandet: 0 p - utför ej.
Jag vet inte vad som hände, för jag tycker mig säga rätt kommando men hon stannade inte. Inte ens när jag provade en andra gång. Hon fortsatte att följa mig. Så jag valde att släppa det och inte genomföra momentet.
Jag kan inte höra mig låta annorlunda, men uppenbarligen gör jag det.... hmmm.. onödiga poängtapp när jag vet att både hon och jag kan.
Apportering: 8 p - ändrar ställning.
Sally reste sig när hon skulle ta emot apporten, men hon höll den tills jag tog tillbaka den. Jag såg till och med att hon viftade på svansen.
Hopp över hinder: 8 p - dk.
Återigen så hade Sally fokus på tävlingsledaren när hon kommenderade och gav mig sin fokus först när jag ropade. Så jag fick kalla igen och då kom hon.
Helhetsintryck: 8 p - trevligt ekipage.
Jag fick tips från tävlingsledaren om att jag inte behövde kalla eller ropa direkt när tävlingsledaren sagt till mig att göra det, utan att jag hade utrymme till att vänta några sekunder och på så vis invänta Sallys kontakt och sen ropa/kalla.
Jag fick även veta att jag gärna får be om att få använda bord till tandvisningen, för att det var tävlingsledarens beslut om detta skulle användas. Men jag ser ingen anledning för Sally att ha detta. Hon kommer reagera på samma sätt när domaren kommer fram - resa sig och hälsa glatt.
På tal om att hälsa. Jag funderade en hel del på just denna biten under timmen hem i bilen. Sally är extremt social och ta själv kontakt med människor, genom att söka ögonkontakt, vifta på svansen och ge i från sig lite ljud. Något som för de flesta ser väldigt gulligt ut. Vad folk då verkar ha en tendens till att göra är att hälsa utan att ens fråga om lov eller frågar i samband med att de redan böjt/satt sig ner för att hälsa. Jag frågar om söt hund innebär att man automatiskt får ta sig friheten att hälsa bara för att den söta hunden vill? För min del känns det grymt, för jag måste sätta stopp och kanske rent av verka otrevlig för att man inte får hälsa på min hund. Jag vet inte hur jag ska göra för att sätta stopp och samtidigt vara trevlig.
Sist jag tävlade i Smålandsstenar så fick jag lämna in åsikter som de ville ha inför kommande tävlingar. Dock kunde jag inte se förbättring på i alla fall en viktig punkt - att tävlingsledaren inte ska hälsa på tävlande hund. För det skedde även denna gången. Dock hann jag sätta stopp, då jag vet att jag kunde få bekymmer med att Sally finner tävlingsledaren allt för trevlig och tar en vända till henne i stället för att antingen sitta kvar eller komma till mig.
Jag vill egentligen inte för jag känner mig fruktansvärt elak och otrevlig och det är något jag inte tycker om, men jag finner inget annat sätt än att jag måste bli stenhård med att folk inte får hälsa på Sally. Speciellt inte när Sally själv uppmanar till hälsning och absolut inte under tävling/träning.
Efter att vi genomfört tävlingen så kände jag mig besviken. En besvikelse som hamnade på Sally för att jag vet att hon kan och återigen får jag inse att allt ligger på mig. Jag fick erkänna för mig själv att mina nerver återigen satt fälleben på oss.
När jag fick protokollet så fick jag se att det inte gått sämre än de två tidigare tävlingarna, snarare bättre. Vi har ökat från 116,5 till 128 poäng de två senaste tävlingarna. Vi ökar lite för varje gång. Denna gång gick vi 139 poäng!
Sally är en guldhund. Jag ska bara låta bli att sätta fälleben för oss så kan det gå vägen.
Från att känna mig nedslagen så känner jag att jag reser mig upp igen, tar nya tag och lägger in siktet på nästa tävling - på lördag. Utifrån gårdagens protokoll så hade vi haft ett förstapris om vi fixat ställandet eller i alla fall fått poäng där och ökat lite på resterande.
Ett par dagar kvar. Här ska tränas, mina nerver ska tyglas och inställningen ska omdirigeras. För nog tusan ska vi ha ett förstapris! Hur svårt kan det va? =)