Som jag berättade i förgående inlägget med MyDog, så blev Tamino dålig i början av december och vid kontakt med veterinär den lördagskvällen så fick jag lov att börja medicinera utan att behöva åka in med honom.
Efter en vecka avslutade jag behandlingen och Tamino kändes betydligt bättre. Även om vi fortsatte att ta det de lilla lugna med honom. Jag kunde ändå inte låta bli att se fram emot att planera det nya utställningsåret.
Tyvärr blev det ganska kortvarigt, för igår morse när jag tog med Tamino ut för att morgonkissa så märkte jag snabbt att han inte reagerade som vanligt. Men han beteende var väl känt - smärtpåverkad.
Jag konstaterade snabbt att det var ryggen som smärtade när han stod som en ostbåge. Han klagade med pipsuckar när jag tog i honom. Så jag tog suckande tag i mobilen och ringde Slöinge...
En akuttid några timmar senare fick jag och jag körde oss dit.
Vid akuttider under dagen kan man få sitta och vänta trots att man har en "bokad" tid. Jag har varit med om att väntan har varat i timmar tidigare. Så jag tar alltid med mig något att underhålla mig med för att få tiden att gå. Men idag behövdes det inte. Min väntan bestod av typ 3 minuter.
Inne i undersökningsrummet med veterinären så bet Tamino ihop. Inte ett ljud, inte en rörelse, inte ens ett litet pip. Veterinären undrade vart i ryggen Tamino brukar få ont och när hon med sin hand tryckte över området jag visste brukar vara problemet, så upplyste jag henne om det. Hon hittade då att han smärtade just där. På något sätt kände hon det i musklerna. Tamino rörde sig inte och enda tecknet jag såg var tungan som luftades kort.
Behandling då. Jo, smärtlindring förstås. Men eftersom detta förbaskade ryggproblemet ständigt återkommer trots konstant rehab, som numer inte ersätts mer än en gång av försäkringsbolaget, så behövs en längre tanke än bara en kort behandling.
Planen är att nu behandla 14 dagar med metacam. Sedan köra halv dos i 14 dagar och därefter avsluta behandlingen och se om och när nästa skov kommer. Det kan ta kort tid men också längre tid. När problemet uppkommer igen ska jag få telefontid med veterinären. Då blir det förmodligen smärtlindring resten av Taminos liv.
*drar en enorm suck....*
Veterinären pratade om att man skulle kunnat gjort en skiktröntgen för att närmare se diskarna, men frågan blev om det gynnade Tamino överhuvudtaget. Oftast görs en sådan när de blir så dåliga av ett diskbråck att de förlorar reflexreaktionerna i bakdelen eller rent av är förlamade. Tamino är inte en i närheten av detta och därför heller ingen kandidat för operation. Vid operation av diskbråck och patienten blir lik Taminos tillstånd är en lyckad operation. Tur i oturen för oss då alltså? För att ha misstänkt diskbråck så är den väldigt lindrig för hans del. Tacksamt i alla fall.
Jag blev helt inställd på att det skulle bli burvila en månad framåt, men icke. Veterinären menade att han behöver ändå röra på sig. I kontrollerad och kopplad form gör det ingen skada. Något som faktiskt glädjer mig.
Jahopp, då är det nu bara att behandla, avvakta och se vad som händer. Just nu känns det mörkt när det gäller hans utställningskarriär framöver och det svider. Vet att det finns att man kan söka dispens när behandlingen är stabil. Lite hopp i mörkret, men det ljuset är ändå ovisst.