Veterinären skulle diskutera Sallys fall med en mentor (tror jag hon uttryckte det). Jag var ganska ordentligt inställd på att det kunde bli biopsi, samtidigt som jag var intresserad av vad mentorn ansåg. Jag hoppades klart på att det skulle bli av för det skulle kunnat innebära att Sallys tillstånd inte är fullt lika allvarligt med en inflammation, som dessutom är behandlingsbart. Risker som vägdes med nyttan med ingreppet, där nyttan blev mycket mindre än risken.
I måndags ringde veterinären upp, då hon hade fått diskuterat med sin mentor. Mentorn ansåg inte att biopsi var aktuellt. Risken för att Sally förblöder vid ingreppet var för stort och dessutom tyckte man att prover visar klart på att det är ärrvävnad det handlar om. Eftersom Sallys buk blev större så vet man att hennes lever bara har en 20% funktion kvar medan de andra 80% är döda.
I fredags hade vi ett bokat återbesök hos veterinär för Sally. Vad som först upptäcktes var att hon gått ner från 4,3 kg till 3,9 kg. Hennes buk märkte vi redan efter några dagar av behandlingen att den minskat och blivit normalstor.
Ett nytt albuminvärde (protein) togs och efter provsvaren skulle vi se över medicineringen.
Senare på dagen ringde veterinären upp. Sallys albuminvärde hade stigit från 19 till 24. Hon hade dessutom en sänka på omkring 20. Medicineringen har till synes fungerat.
Viss medicin kan vi lägga ner, en annan minska och andra fortsätta med samma dos. Totalt får hon 4 olika preparat som har olika funktion.
Plötsligt såg jag lite hopp, även om Sally aldrig kommer att bli frisk, så gläds jag åt att vi fortfarande har lite tid kvar tillsammans. Dock kan vi aldrig veta om det blir kort eller längre... Jag är tacksam för varje sekund hon finns fysiskt vid min sida <3<3<3<3<3<3<3