De första tre månaderna var sig lika. Här hemma hann vi fira sambons födelsedag i januari med hela familjen. Det är enda gången verkligen hela familjen var samlad under hela året. I vanliga fall brukar vi samlas vid betydligt fler gånger än så. Jämför med ett vanligt år har vi knappt setts.
Några normala danskvällar tillsammans med våra kära vänner och bästa dansband. Sambon och jag hann med att fira alla hjärtans dag med Falkenbergsrevyn. Sedan blev det även musikalen ”Oh, what a night” som var present till sambon och Vikingarna som var present till mig. Jag hann också precis fira min 35-årsdag och dagen efter började restriktionerna och covid spred ut sig i vårt land.
På hundfronten har det också varit ganska glest. Enda tävlingen som vi genomfört är ena MyDog, där Simba ställdes med endast ett very good.
Veterinärbesöken har tack och lov varit få också, men inte obefintliga som hade önskats. Tamino är den som stått för flest besök i år. Hans hjärta undersöktes med ultraljud i mars, då man noterat ett blåsljud. Han har ett klaffläckage som efter undersökning verkar hålla vidare utveckling mycket låg. I april matvägrade han och verkade allmänt besvärad, vilket resulterade i att han blev inlagd några dagar med vad man klassade som en typ av influensa.
I oktober fick Sally plötslig lust att bajsa mer än vad det fanns avföring till i hennes tarmar – inflammerad tjocktarm. Efter veterinärbesök lugnade det sig snabbt igen.
I november ramlade Tamino ner för trappan här hemma och agerade obehagligt ostadigt, vilket fick mig att bli mycket orolig och han fick träffa veterinär. Yrsel, som faktiskt satt i rätt länge. Han kan fortfarande tilta på huvudet och har vid något tillfälle agerat lite ostadigt. Pigg och glad ändå.
I december blev det vaccination för Sally, Tamino och Simba och då jag misstänkte noskvalster så fick vi behandla hela flocken.
För övrigt har vi hunnit med en hel del på tomten. Efter förra årets rivning av altan och dränering kunde vi i år bygga upp en ny altan – dock inte lika stor – med tillhörande tak över viss del och skärmväggar. Där kunde vi spendera flertalet nätter, även vid åska. Bortsett från en natt när vi vaknade runt klockan 4 på morgonen av att åskan kom obehagligt nära.
Vi inhandlade en paviljong som monterades upp i en plattlagdhörna i trädgården, där vi också kunde spendera nätter, trevliga middagar och varma dagar samt någon åskskur.
Vi har börjat diskutera och ”sondera terrängen” när det kommer till om det finns någon annan ras som skulle passa hos oss. Det gör mig lite ont att ens uttrycka dessa ord och även lite svekaktigt från min sida, för det sista jag vill är att någon av våra älskade fyrbenta ska lämna oss. Ännu ondare gör det att veta att de kommer lämna oss och då vill jag kunna blicka framåt och fortsätta leva.
Jag har verkligen sett vikten av att matchas ihop med rätt ras. Papillon är en ras som jag tycker passar oss perfekt och jag kan inte annat se att vi alltid kommer ha en i vårt hem. Kooikern är verkligen speciell på sitt sätt och trots alla år med Tyra så är jag ytterst tveksam till att det blir kooiker igen. Jag föreställer mig att om vi avvaktat något år och att Tyra var valp i stället för unghund samt inte varit fodertik, så hade kanske vår backspegel sett annorlunda ut. Vem vet.
Tanken och förhoppningen är att vi framöver får chansen att träffa flertalet individer av de raser vi är nyfikna på, för att bilda oss en närmare uppfattning och därmed ta oss närmare vårt framtida val.
Kort och gott, även om vårt umgänge med familj och vänner, fritidsintressen med flera inte blivit av, så har vi inte gått helt sysslolösa. Med hus och trädgård finns ständiga projekt. Enligt min runkeeper har våra promenader blivit många fler än förra året och även längre. Hela 103 fler promenader som blev 434 km och 110 timmar längre.
Nu lämnar vi pissåret 2020 bakom oss och jag har en mycket större förhoppning på året 2021.
Från mig och flocken önskar vi ett riktigt GOTT NYTT 2021!