Innan vi tar reda på vad framtiden har att erbjuda så är jag lite nyfiken på att summera året som gått. Jag läste någon stans att man skulle inte titta i bakåt, för det var ändå inte dit man ska. Finns en poäng där, samtidigt är det inte dumt att göra en titt bakåt för att se vad man lärt sig och som man faktiskt kommer bära med sig in även in i framtiden.
Det största som hänt hemma är höstens dränering samt pannbyte. Dräneringen började egentligen redan under tidiga hösten när vi fick riva vår stora altan som sträckte sig utmed hela husets ena långsida. När bara en del av trappan stod kvar förstod vi vanans kraft även hos hundarna som flög upp på altantrappan i vanlig ordning men där det plötsligt saknades underlag i samma höjd och de hamnade på maken en bit nedanför i stället. Skönt nog orsakades inga skador på grund av detta.
Röjning bland flyttlådor som stått orörda i två stora rum under fyra års tid för att vi skulle kunna göra en ordentlig omöblering som nästan kändes som en flytt. Jobbigt som tusan, men visst tusan blev det bra! Även här kunde vi se vanans makt hos hundarna. De vill in och lägga sig i ett rum, trots att vi nu ska in i ett annat. De, liksom vi, kommer vänja om sig.
Tamino började året med en stor överraskning. Vid ett inplanerat besök visade sig att han hade vätska i buken. Vätska som kom från tarmen. Han går därför på kortison och veterinärfoder. Några fukteksem har han haft, då dessa hänger samman med annan problematik som han också behandlas för, så har han en viss lätthet att få dessa eksem. I övrigt så är vår kära 12-åring pigg och glad. Nästan lite för sprallig ibland så jag oroar mig för att ryggen ska börja spöka, vilket den också gör ibland men i mindre utsträckning än vad som varit.
Sally fick en tandsanering i början av året och blev därmed av med 18 tänder. Hon blev attackerad av Tyra under sommaren, så Sallys bakben fick både sys och dräneras. Men hon läkte väldigt fint. Dock blev hon plötsligt rund om buken och hennes midja försvann. Det kollade vi givetvis upp och först fick jag uppfattning om att hon drabbats av samma läckage från tarmen som Tamino. Men tyvärr var inte så. Det visade sig att Sallys lever enbart har 20% funktion kvar, resten har skrumpnat av okänd anledning. I dagsläget är det stabilt och levervärdet är normalt, så den fungerande delen av levern kompenserar för resten. Ryggen har också hunnit med att spöka, något som är problematiskt då smärtlindringstabletterna kan ge vanliga biverkningar på magen och Sally har visat sig vara känslig för sånt. På grund av hennes hälsotillstånd så är hon motvilligt pensionerad från tävling, men det hindrar oss inte från att ha kul ihop hemma.
Tyra hade juvertumörer som opererades bort i början av året och när de ändå skulle skära i henne så passade vi på med en kastrering också. Operationen gick bra och tumörerna visade sig vara godartade.
Simba har skönt nog hållt sig frisk.
På tävlingsfronten har det varit väldigt tomt, bortsett från Simba som blivit utställd 10 gånger. Excellent flest gånger och ck med placering i bästa hane två gånger.
Tävling är det kanske inte, men Simba har genomfört sitt BPH med fint resultat. Det är trygg och nyfiken kille.
Vi har hunnit med att gå kurs, där både Simba och Tyra har fått delta. En agilitykurs där jag körde med Simba och sambon med Tyra. Agility har varit väldigt spännande att prova då jag är helt ny inom den sporten. Simba har mycket fart under sina tassar och verkade tycka det var riktigt kul att springa och hoppa. Får se om jag kan hitta min form till att kunna fortsätta springa med honom på ett bra sätt.
För egen del har jag nästan helt genomfört min hundskötarutbildning, bara några timmars praktik kvar som förhoppningsvis nu ska bli klara. Då kan jag titulera mig som hundskötare. Under hösten och nu någon vecka in i januari har jag läst en fördjupad kurs i hundens beteende och det är så intressant och spännande att jag känner att jag får inte tillräckligt med kunskap - jag vill bara lära mig mer. Tanken är att jag vill jobba inom hund och därför införskaffar mig kunskap. Men med fyra hundar hemma ser jag mig även utvecklas som hundägare/förare.
Att titta tillbaka på året fick mig att inse att vi haft ett ganska tufft och jobbigt hundår, med några riktigt fina inslag. Samtidigt har jag inte upplevelsen av att det varit ett tufft år, för jag känner att jag lärt mig massor. Därför tänker jag summera 2019 som ett lärorikt år med den positiva känslan jag hade innan återblicken.
Nu tar vi oss an 2020 och visst tusan ska vi väl kunna hoppas på ett förbannat bra år!
Från mig och flocken önskar vi ett riktigt GOTT NYTT 2020!