Ett klokt val även denna gång, då Tamino precis som förra året blev dålig i ryggen i början av december. Dock slapp jag denna gång med veterinärkostnaden. Jag ringde så klart in den där lördagen han blev dålig sent en kväll och fick pratat med en veterinär som hade träffat Tamino och just även för ryggbekymmerna. Tabletter hade jag hemma och jag fick lov att medicinera. 28 dagars karens och därmed föll utställningen ändå i dimma.
Simba anmälde jag i alla fall och till båda dagarna. Till ena dagen skulle jag få sällskap och den andra ensam.
Det blev en riktigt tidig lördagsmorgon. Jag masade mig upp kl 06:00. Över jul och nyårsveckorna har det varit långt ifrån den vanliga uppvakningstiden. Jag valde ändå att se det som en chans att vrida dygnsrytmen dit jag tycker att den kan vara.
En halvtimme hade jag på mig med de vanliga rutinerna – klä mig, fixa frukost att ta med, packa ihop sista prylarna som skulle med så som lunchen.
När vi 06:30 kom ut till bilen så var den varm och trots kylan så behövdes inte några rutor skrapas – varken utanför eller innanför. En nyinstallerad kupéfläkt hade fått göra sitt redan en stund innan jag klev ur sängen. Lyxigt! Speciellt i en – i år - 21 år gammal bil.
Det var verkligen mörkt ute, rena natten, men det hindrade oss ändå inte fram. Parkeringen tog nog runt en halvtimme, främst för att kön till parkeringsautomaten var långdragen, långsam och svinkall. Med gott om tid behövde vi skönt nog inte stressa, även om lite stress inte hade skadat för det hade nog hållit oss lite varmare. Märks att det är vinter.
Framme vid ringen hade jag en liten stund på mig att göra Simba klar. Kändes som att vi var nästan först ut i ringen för dagen.
Simba fick good, med kritiken:
”Mycket god typ, men än ännu mycket luftig och alltför mager. Vackert huvud. Något tätt placerade öron med lovande fransar. Mörka ögon. Bra bett. Vacker hals- och rygglinje. Måste få mer kropp. Bra vinklar. Rör sig bra. Bra pälskvalité.”
Tyvärr är han lite tunn. Något jag insåg bara för några dagar sedan, då jag reagerade på hur han kändes när jag klappade honom. Passade på att ta hjälp av uppfödaren som också deltog och fick bra tips om hur jag kunde gå tillväga.
Sedan blev det en shoppingrunda. Gisslén Dogcare för schampo och balsam. Lite foder att hjälpa upp Simbas hull. En massa kikande och letande efter fynd.
Sen skulle jag ta mig upp på plan 2. Smidigt med rulltrappan – tänkte jag - då jag hade liten säckakärra med uppfälld canvasbur med innehåll av shoppingfynden. Men rulltrappan rullade inte utan stod stilla . Men jag tog mig upp i den ändå. Efter några trappsteg med säckakärran efter mig så kändes det inte längre som en god idé. Det var bökigt som fan rent ut sagt. Då dök två räddande änglar upp och lyfte kärran så vi gemensamt gick upp. Hjärtligt tack för det!
På plan två befann sig mitt sällskap vid sin ring. Grattis igen till ert fina resultat!
Strax därpå började vi runda av och ta oss till bilen igen. Och vid bilen kunde jag inte öppna ena dörren alls. Trots att jag låste och låste upp centrallåset. Det var först lite senare vid ett stopp vi gjorde som jag förstod att dörren inte låste upp trots att alla övriga dörrar låstes upp. Gammal bil…
Hemma blev det lugnt och stilla med film och vila med uppladdning inför dag två.
Det var motvilligt jag ställde om väckarklockan för att komma upp klockan 06:00 igen. Men denna dag valde jag inte att ta bilen utan tåget till Göteborg. Klockan 06:51 avgick tåget. Dessutom Simbas första tågresa. Något han klarade alldeles utmärkt. Bortsett från alla skumma typer som gjorde oss sällskap i kupén, enligt Simbas tycke.
I Göteborg blev det en liten promenad till Mässan, en mycket lagom start på dagen. Solen hade börjat ljusa upp vår värld.
Likt lördagen så skulle Simba ut i ringen ganska snabbt.
Denna dag fick han very good med kritiken:
”Maskulin hane. Sött huvud och uttryck. Stora rörliga öron. Bra hals och rygglinje. Välansatt svans. För dagen mycket tunn och behöver fylla ut sin bröstkorg. Passande benstomme med fina vinklar. Lovande päls i kommande. Rör sig väl. Trevligt temperament.”
En sån fin kritik. Visserligen fortfarande tunn, men den delen är inte lätt att åtgärda på ett dygn. Men inför nästa utställning ska vi nog få ordning.
Innan promenaden tillbaka till tåget så blev det ytterligare lite shopping och möte med Simbas bror och matte. Ett väldigt trevligt möte. Grabbarna Bus är så otroligt lika. Jag ser fram emot att träffa dem fler gånger och även följa dem som en liten stalker på Facebook och Instagram. *blink*
Väl på tåget fick jag och Simba en familj på troligen mamma och hennes två döttrar sittandes på motsatt sida om vagnen. Och till Simbas misstycke en stor schäfer. Ena dottern hade schäfern i handen och började prata om att det var roligare med utställningar och att tävlingar såg så strikta och tråkiga ut. Jag kunde inte vara tyst utan gav mig in i diskussionen och sa att det må se tråkigt ut men det är himla roligt med både tävlingslydnad och rallylydnad. Men tjejen kunde inte förstå. Jag fortsatte med att man som förare kan påverka så mycket mer på en tävling (som hon kallade det) än på en utställning. Skönhetstävling vs prestationstävling. Skönheten ligger i betraktarens öga medan prestationen på en lydnads- eller rallytävling ligger mestadels i förarens händer. Från träning och till målgång. Samarbetet man har med sin hund under en lydnadstävling. Mina argument var många, men hon tyckte ändå att utställningar var roligast. Jag fortsatte med att schäfern är en bruksras och behöver arbeta. Mamman (mitt antagande) uttryckte att ju mer meriter hunden har desto lättare är det att sälja valparna. Därefter släppte jag diskussionen….
Det var skönt att komma hem igen. Två dagars utställning med lång resa. Det tar på krafterna och inte bara hundens/arnas men också mina. Det var knappt jag hade huvud nog att skriva detta.
Jag ser redan fram emot nästa utställning!