Någon gång behövdes det ju ändå göra, så tanken var god. Samtidigt var det en illa vald dag, eftersom det var otroligt strängt att kroppsarbeta i den värmen. Antar att det kan bli så ibland när man är husägare med välvuxen och oskött trädgård.
Utan att klaga på värmen så var det hett. Det fullkomligen kokade i huvudet på mig. Därför blev önskan om ett kylande dopp i havet en god idé för mödan. Vi brukar sällan bada så tidigt under sommaren, eftersom vattnet inte brukar hinna värmas upp tillräckligt. Det är först när sommaren börjar lida mot sitt slut som vi får bråttom i för att ens göra ett dopp.
När temperaturen dalat lite framåt kvällen tog vi med oss hundarna ner till stranden.
Vid strandkanten var vattnet iskallt och utifrån erfarenhet brukar vattnet vara som varmast just där, men ju längre ut jag kom desto mer ljummet blev det. Helt underbart ljuvligt! Perfekt badtemperatur ju!
Simba som inte verkat gilla bad för fem öre, traskade frivilligt med mig i vattnet. Till och med så långt att han inte längre bottnade utan fick simma. Han verkade dock bli lite överraskad när botten försvann men det ordnade upp sig. Jag trodde sedan att han inte skulle följa med fler gånger ner. Överraskande nog följde han med sambon ner också utan att tveka. Dock när jag tog mitt andra dopp, följde han bara med så långt som han bottnade och såg förskräckt på mig när jag gick en liten bit ut till.
Sally fick sig ett dopp och verkade nöjd. Hon hade nog mycket hellre sett att jag plockat fram en boll att jaga efter, men det hade jag ingen med mig, eller godis som hon nosat till sig vetskap om att jag hade med. Tamino kände vi inte behövde mer än doppa tassarna. Tyra fick följa med sambon ut. Hon brukar gilla att springa i vattnet, men fick en liten kort simtur.
Stranden var inte helt tom under vårt besök, så hann vara lite smått sociala också... En liten schnauzer kom fram till oss - okopplad och utan ägare intill. Tamino reagerade genom att bara flyga på hunden, men den rörde sig inte ur fläcken. Tamino såg ut att ha väntat sig en annan reaktion av sin insats. Ägarna passerade och hunden lunkade efter.
På väg tillbaka till bilen, då höll vi oss längre från vattnet, kom en stor amstaff springades rakt mot oss från vattnet - med ägaren kallandes bakom. Jag såg bara till att vi stod stilla. Amstaffen nosade med Sally, som helt plötsligt morrade till. Amstaffen såg ut att vilja leka men det var Sally inte intresserad av så hon sa ifrån. Amstaffen flög säkert en meter bakåt och uppåt. Jag kan fortfarande spela upp den sekvensen i mitt minne och smila brett. Sally må vara kroppsligt liten, men i sådana situationen är hon inte den man kan sätta sig på och tro att det går obemärkt förbi. Haha!
Hoppas på fler ljuvliga dopp och kanske slå badrekord. =)