Simba hade jag förberett med bad både veckan innan och i fredags, eftersom jag under gårdagen skulle fira en kompis som fyllt år. Simba är inte alls förtjust i bad, även om jag tyckte att jag började tidigt med att vänja honom. På bilden nedan hade jag virat in honom nästan som ett spädbarn i handduken efter badet. Om blickar kunde döda är jag överraskad över att jag överlevde och kunde ta kort på honom.
Allt var förberett innan så jag kunde slippa gå upp allt för tidigt och göra klart det sista.
Det slog mig när jag satt i bilen och var på väg, att jag för första gången i min "nya" egna bil körde iväg på hundtävling. En snyggt grön/blå Ford Focus kombi. Brum!
Jag anlände i Tågarp och hann utan stress även placera mig vid ringen strax innan bedömningen började. Mops var först ut i vår ring innan papillonerna äntrade. Under mopsarnas stund kom regnet. Jag hade med mig hel regnmudering och ett nytt pop-up-tält som jag fällde upp. Vid första försöket tycktes tältet bara vilja vika ihop sig igen, men snart fick jag upp det så jag och Simba kunde söka skydd. Bästa skyddet var det nog inte, för det droppade in genom taket och tycktes rinna in via sömmarna. Men vi blev inte plaskblöta i alla fall, för det regnade på rätt bra.
Strax innan det blev papillonernas tur så slutade det regna och solen tittade sakta men säkert fram. Hela 27 papilloner var anmälda. I öppenklassen för hanar var där 4 anmälda, inklusive Simba. Dock var det en som inte dök upp.
Simba fick excellent med kritiken:
"Nästan fem år. Välformat huvud. Bra näsparti. God tandhygien. Mörka ögon. Utmärkt ansatta och burna öron. Goda proportioner. Bra benstomme. Kunde ha lite mer bröstkorg. Tillräckliga vinklar fram och bak. Mycket bra svans. Skulle vara betydligt mer stabil i sina rörelser, fr.a fram. Utmärkt temperament."
Därefter blev han placerad som trea och klassen blev helt utan CK.
Han skötte sig hur fint som helst och kritiken är faktiskt inte alls dum, även om jag hade hoppats och önskat mer rent resultatmässigt. Simba är ändå min superfina kille som är värd alla bästa resultat.
Jag kunde sedan passa på att fota andra hundar lite, framförallt Simbas, Sallys och Taminos släktingar.
Att fälla ihop tältet var en helt egen historia. Jag hade försökt memorera hur den var ihopfälld, men det var ren lögn att minnas. Jag stod länge och väl och försökte böja ihop tältet till det lilla paket att den skulle få plats i sin påse igen. En kvinna uppmärksammade mina försök och jag fick hjälp av en annan som sades ha lite erfarenhet av ihopvikning av sådana tält. Men det var inte så lätt ändå, då stod vi två och försökte febrilt. Vi tog hjälp av youtube, där de på tre olika sätt fick ihop ett liknande hur enkelt som helst. Men så enkelt verkade det inte alls vara hur vi än försökte. Till sist hände det! Jag fick ihop tältet och vi stoppade snabbt ner det i påsen och stängde, för att den inte bara skulle poppa upp igen. Puh! Får nog träna på det hemma några gånger...
Innan hemfärd blev det inte något köp av rosett. Jag älskar dessa rosetter, men det finns en begränsad yta hemma där de får plats. Inväntar de sista certen och championat-rosetten.
Hoppas inte det dröjer närmare två år innan Simba får äntra utställningsringen igen, för det är så kul att visa upp min fina kille och att han vill jobba tillsammans med mig i ringen.