Inte nog med att tiden som vanligt bara flyger iväg, så är det intressant att titta lite i backspegeln och jämföra med hurdan han är idag.
När vi träffade honom första gångerna hemma hos uppfödaren var det en lugn liten grabb som vi kunde likna med tjuren Ferdinand. Men så snart han flyttat hem till oss såg vi inte till den där lugna tjuren någon stans och nej, i sovande tillstånd gills det inte.
Utifrån min upplevelse har han röjt runt med oss redan från dag ett och han har en tydlig åsikt..... En? Nej, förlåt mig. Tydliga åsiktER om det mesta. Hade han fått bestämma är det fullt röj och lek precis varje minut. Våra byxben är det absolut roligaste han vet, speciellt när vi är gåendes.
Matvrak är han. Även om han får sin mat efter Tyra, så slukar han maten före. Tro mig, det säger en del. När hans egen mat är slut så fjäskar han in sig hos Simba. Simba morrar på honom, men då fjäskar han bara mer med slickandes runt Simbas mun. Skulle Simba lämna sin mat - vilket inte är ovanligt - så tar Maximus bara för sig och då blir det liv på Simba som mest säger till oss om vad som sker. När vi äter så är han inte sen med att försöka fjäska in sig hos oss med påträngande slick runt munnen, även om han aldrig fått något av oss så.
Både mat och leksaker är kul, vilket lätt kan användas i träningen. Han är precis som de andra en mycket smart rackare. Min utmaning är att vara snäppet smartare, men med den erfarenhet jag fått genom de andra så bör det inte vara så svårt. Trots att han är en djävul så ser jag att han har en stor potential och den ska bli intressant vart den kan ta oss. Men först ska vi ta oss igenom tonårsperioden som vi upplever är på intågande.
Han vägdes igår på 3706 g.