Igår fyllde Maximus 15 veckor. Samma ålder som Sally hade när hon kom hem till oss just igår för 12 år sedan. Det innebär också att jag firat 12 år som matte/hundägare.
Maximus vikt och utveckling är intressant att följa. Igår vägde han 2805 g. En hel del har ändå hänt den senaste veckan. Han terroriserar Simba till den grad att vi får hjälpa Simba att få andrum. Maximus vill bara leka och tycks nästan helt besatt. Simba kan vi höra att han säger ifrån, men samtidigt kan det även låta som att han leker och Maximus hör inte skillnaden.
Han har fått vara ”ensam” hemma och det gick över förväntan. Dock överraskade Simba mig när jag kom hem och sambon lämnat hemmet. Simba mötte mig vid ytterdörren och Sally låg på kontoret intill hallen. Till rummet där Simba befinner sig på ovanvåningen har vi en barngrind, den stod på vid gavel trots att sambon stängde den och grinden vid trappan behövs aldrig haspas när bara Sally är där, för hon kan inte öppna den, men Simba kan så den stod på vid gavel också. Därför kunde de båda komma ner till hall och kontor. Hmm.. Bäst att titta till hur den där barngrinden kunde gå upp….
Maximus har varit ganska skeptisk till människor vi mött och träffat. Agerat lite avvaktande med en mycket lätt nyfikenhet. Häromdagen när vi träffade grannen och stod och snackade så var han betydligt mer framåt, nyfiken och var framme, hälsade/slickade och viftade på svansen.
Jag tyckte han såg ut att vara av behov av borstning kring rumpan i veckan. Inte tovig direkt, mer åt stripig och vid kamningen tycktes lite päls släppa. Kammen gick inte helt lätt genom hans päls utan kunde fastna lite lätt på sina ställen något som fick Maximus att reagera både med ljud och bitande. Milt uttryckt, för han bet hårt (inget blodvite dock, men blev ändå håliga märken) och lät som jag höll på att ha ihjäl honom. En riktig rabiat liten djävul. Det var en enorm utmaning för min del att behålla lugnet trots att hans bittag gjorde ordentligt ont. Som sagt, jag upplevde först att det var att kammen ”fastnade” som fick honom att reagera, men ganska snart reagerade han utan att jag ens hade kammen i hans päls. Jag gav mig inte trots smärtande fingrar. Lugnt och stillsamt fortsatte jag kamma och djävulen lugnade ner sig, slutade bitas och låta besatt.
12 år som hundägare och inne på 5.e hunden. 3:e valpen (två från 8 veckor och en från 15 veckor), en 8 månaders unghund och en vuxen 4,5 åring. En kooiker och fyra papilloner. Jag har tävlat i rallylydnad upp till mästarklass, tävlingslydnad upp till klass 1 och utställning. Jag har gått flertalet kurser så som rallylydnad, tävlingslydnad, agility, nosework samt valpkurs och allmänlydnad. Men även utbildning som hundskötare, hundens beteende och fördjupning i detta. Trots alla kostnader kopplat till hundarna kunnat gå till annat, så kan jag ändå inte tänka mig att byta bort dem. Inte heller sorgen som blir av att de lämnar, för glädjen och kärleken är så stor innan. Jag hoppas på att mitt hundägarskap kommer genererar i så mycket mer än bara en hobby.