Han är mycket uppmärksam på ljud och rörelser och kan tycka att detta kan vara lite skrämmande. Mötande människor och hundar lika så, men igår träffade vi en grannhund som är en 10 årig papillonhane, som vi brukar hälsa på. Lite läskigt till en början tyckte Maximus, men efter en stund blev han mer bekväm, vilket var väldigt skönt att se. Ett bra möte helt enkelt.
Tyra har stått för i alla fall två omgångar med skarpa tillsägningar. Det är nästan så vi blir rädda för att hon bitit ihjäl honom, för det låter inte vackert alls. Men efteråt märks det knappt.
Maximus och Simba leker på ett helt annat sätt numer. Ett sätt som jag finner mer givande för dem än med juckande. Men det innebär också att Simbas behäng ligger illa till i leken, då Maximus gärna drar honom i just öronbehängen. Hoppas de klarar sig hyfsat till att utställningarna drar igång igen, om än dock naggade....