Första två nätterna gick förvånansvärt enkelt. Lillgrabben sov lugnt och stilla båda nätterna. Tredje natten däremot blev det värre. Han protesterade högljutt så det fullständigt skorrade i öronen på oss. Framför allt mina öron. Vi avvaktade tills han lugnade sig, tog ut honom för att kissa och tillbaka igen, men snart var han igång igen. Det blev inte mycket sömn den natten.
Jag tänkte att nästkommande natt skulle återgå att vara lugn med mycket sömn, men så blev det inte. Jag stod ut till omkring 2-tiden på natten. Vi bäddade ut oss på golvet i köket. Då kunde lillgrabben sova och vi också.
De andra verkar inte tycka Maximus är rolig. Sally agerar precis som jag väntade mig. Hon vill att han håller sig på avstånd och får helst inte titta på henne utan att hon morrar eller säger ifrån. Tyra trodde jag skulle leka med honom, för det gjorde hon med Simba när han kom. Hon har väl ändå visat lite intresse men ingen lek. Simba vet inte riktigt hur han ska agera. Första dagen skulle han rida på honom så fort han fick chansen. Vi fick avvärja detta flitigt och till och med Maximus sa ifrån vid ett tillfälle. Mest tar Simba till flykt, genom att hoppa upp på något - gärna min rygg när han kommer åt - eller bara går undan. Jag hoppas innerligt att de båda killarna kommer finna varandra så småningom.
I övrigt tycker jag att han jämfört med Simba har läst valpmanualen om att valpar sover mycket, äter och leker, kissar och bajsar.
Det är verkligen inte en trevlig dans på rosor att få hem en valp, utan det är rätt jobbigt faktiskt. Det var nästan så jag ställde mig frågan varför igen liksom. Även med vetskapen om smärtan, sorgen och saknaden när de lämnar. Men för hela resan där emellan är större än både jobbiga valptiden och avskedet.
10 veckor gammal idag och väger redan 1922 g. Eftersom jag följde Simbas tillväxt noga så är det kul att nu kunna jämföra, Simba vägde 1947 g när han var 19 veckor gammal.
Det ska bli så spännande att se vad det blir av den här lilla killen.