När Tamino kom hem till oss i juni förra året, så fick vi lära känna en kille som var lugn, höll sig på avstånd, satte sig i hörn eller utmed en vägg. Det var svårt att träna honom, då inte ens godis var tillräckligt lockande. Ville vi ha honom från sittande till stående, så sträckte han sig bara efter godiset sittandes ett par gånger för att sen bara titta på godisbiten i handen på oss. Han brydde sig inte om tuggbenen, ville inte kela och sökte inte kontakt med oss alls. Idag, 8 månader senare, är han som en helt annan hund än den vi tog med oss hem. Han tycker det är jättekul att träna. Viftar på svansen hela tiden under träning och så fort man pratar med honom. Han har till viss del fått lära sig både sitt och ligg. Jag har nog aldrig sett en hund lägga sig så entusiastiskt som Tamino. Tuggbenen går åt som smör i solsken. Han vill väldigt gärna vara med där vi är, söker kontakt och vill mysa. Han är vaken och en ganska livlig kille. Vi har sett honom få fnatt, då han springer typ i åttor som en galning. Idag fick jag honom att svara på lek, vilket var väldigt underhållade att se. Tamino är en riktigt mysig, go, glad och rolig kille! =) Bättre väder än idag kunde jag knappt önska mig - strålande sol, blå himmel och svag vind, i alla fall på stranden. Helt underbart! Stranden är inte lång, men det tog låååång tid att gå. Jag bara njöt av ljuset och solen. Sambon och hundarna var med. Kameran fick givetvis också hänga på. Det är mycket roligare att fota när solen skiner, för det blir så otroligt mycket finare och bättre bilder då. Det var rätt många som var ute för att som oss njuta av vädret och ta en promenad - med eller utan hundar. Vi träffade bland annat på två papillon som var 1,5 åriga kullsyskon. De skällde konstant under tiden vi pratade med ägarna. Den uppfattningen hade min sambo om rasen när jag tyckte att vi skulle skaffa just papillon. Jag är glad att Sally och Tamino är så tysta som de är. Snacka om skillnad! Jag vill inte kritisera dessa papillonägare, för de får givetvis uppfostra och sköta sina hundar på det sätt de anser vara bäst. Men jag reagerade på att ägarna själva tyckte det var jobbigt med det ständiga skällandet, men det enda de gjorde var att försöka förklara för hundarna varför de inte skulle skälla. Något som uppenbarligen inte fungerade, eftersom de är hundar och inte ett litet människobarn som kan ta emot sådan information eller förståelse. När mina hundar tröttnade på skällandet gick de in för att på sitt vis och som förhoppningsvis skulle vara förståligt för papillonerna tala om att deras beteende var oönskat, så lyftes de upp i famnen, vilket jag anser gör situationen sämre om ägarna nu inte vill att de ska skälla på det viset. Jag tror helt enkelt att det är en metod till att skapa sig bjäbbiga hundar. Papillonerna fick inte ta konsekvenserna av sitt beteende, utan ägarna lyfte dem bort från det vilket innebär att de aldrig får lära sig. Vi har aldrig lyft Sally i sådana lägen och hon har blivit en lugn och självsäker dam som säger ifrån när hon inte är med på andra hundars noter. Som sagt, alla får givetvis göra hur de själva vill, men logiskt sett tycker jag att önskat beteende och agerande borde hänga hand i hand. Exempelvis att man kan inte förvänta sig trevligt bemötande om man ständigt själv är grinig mot andra. Jag kom att tänka på Tyras första strandbesök med oss och hur osäker hon var och hur jobbigt hon tyckte det var när andra hundar befann sig i närheten. Idag springer hon självsäkert omkring, nosar och hälsar på många olika hundar. Dock är stora hundar fortfarande lite jobbigt. Men hon verkar njuta mer idag än första gången. Hoppas ni alla haft en trevlig dag i solen och att ni nu myser i sofforna med era kära och lurviga! =) Sally tar ordet! I förrgår drog äntligen rallykursen med min favvo-Hanna igång igen! Jag var verkligen supertaggad. Dock kände jag mig något nedslagen av att gång på gång inte få följa med när alla mattar - inklusive min egna - gick banan runt utan oss hundar. Vi måste ju också veta vad som ska hända på vägen, kan ju kännas skönt att vara lite förberedd - eller hur? Hur som helst. Jag och Matte fick startnummer ett. Jag blev så exalterad och nervös att min mage precis när vi skulle starta banan inte kunde hålla tätt. Pinsamt värre!!! Men Matte räddade situationen och skyndade sig att torka upp, så vi kunde börja om igen. Då kände jag mig lugnare men ändå väldigt glad. Det är ju så enormt skoj! Jag tycker att det gick bra genom hela banan, även om jag inte i förväg kände till momenten. Matte skötte det bra att förmedla det hela till mig under vägens gång. Plötsligt kommer en massa småglin in i lokalen och vi fick flytta på oss. Men hallå?! Vi var ju där först! Matte tyckte småglinen var så söta och berättade att jag en gång varit så söt och liten. Hmm.. Fick ta ett snack med henne där hemma om det, för jag är tre år sötare än de där små. Å andra sidan ville jag inte vara kvar, så det var tur att vi fick lugn och ro i andra delen av huset. På tal om störningar, så i mitten av huset befann sig några stöddiga hundar. De skällde och bet. Jag förstår inte att de gav sig på sina hussar och mattar på det viset. Oacceptabelt om du frågar mig. I den nya delen fanns en massa outforskat, så jag hade inte riktigt fokus till att följa med Matte genom banan, trots att jag nu visste vilka moment som skulle komma. Jag ser fram emot nästa gång! =) See you later! // Sally - Lady in Red I inlägget "Shoppar med Tyra" berättade jag att Arken Zoo hade 50 % rabatt på allt i butiken. Jag fick sen höra att de hade 70 % och då kunde jag inte låta bli än att köra dit för att kolla om det fanns något kvar. Tyvärr öppnade de inte den dagen när jag stod utanför och väntade - utan de skulle ha öppet en sista gång dagen efter. Så jag fick köra dit då i stället. Det var verkligen utplockat jämfört med när jag handlade där med Tyra, men jag hittade ändå en del. Torkhanddukar, vattenskål, tomteluvor, halsband - både Hurttas och i läder - och rött utställningskoppel och tuggben, som här hemma går åt som smör i solsken. Dock Hurtta-halsbanden som var tänkta till Sally och Tamino var för små, så de får jag sälja till någon som har bättre nytta av dem. Däremot läderhalsbanden till Tyra blev riktigt bra. Jag var lite osäker på det ena i gammelrosa, men det blev super! Slutsumman skulle utan rabatten bli 1913 kr, men med dragen rabatt 573 kr. Tänk om det alltid kunde vara så när man handlar! |
Om migJag heter Emilia, född 1985 och bor tillsammans med min sambo Joakim och våra fyra hundar (tre papillon och en kooikerhondje) i vackra Hallands län. Arkiv
April 2024
Kategorier
Alla
|