Vi gick upp klockan fem i morse för att hinna göra oss klara för att klockan sex köra mot Ljungskile/Backamo för en nationell utställning.
Redan när vi hittat vår ena ring och skulle slå läger, så ändrades det. Vår domare till Sally var sjuk och därför fick man flytta alla papillon till en annan ring, som visserligen låg precis intill. Men det stökade till massor i turordningen då de fick improvisera en del. Tyras bedömning skulle ske i annan ring, så jag och min sambo fick dela upp oss på de ringarna för att inte missa vår tur. En klar nackdel med att ha olika raser som tillhör olika rasgrupper.
Tyra bedömdes först och fick very good! Super kul! Hennes kritik löd:
"Tik i utveckling, lovande huvud, bra ögon och bett, tillräcklig benstomme, bra bröstkorg, behöver mer förbröst, sluttande kors, lite blyg i rörelse, fin päls.
Under tiden jag fick vänta på min tur så hälsar en valp på Sally, något som Sally inte fann lika kul som valpen så hon morrade på den. Sedan närmade sig en annan papillontik som Sally också bad hålla sig på avstånd. Ägaren tyckte då att Sally var en tjurgubbe, men bjöd ändå Sally på en bit godis. Jag gillar verkligen inte att folk bara serverar godis till mina hundar utan att fråga mig om lov först. Har ni förslag på hur jag på ett trevligt sätt kan stoppa det hela? Jag kände att om jag skulle säg något så skulle de låta otrevligt och det enda alternativet jag kom att tänka på var att skriva en lapp med texten "vänligen mata inte djuren" och sätta på tältet.
Det gick mindre bra för Sally och mig. För det första hälsade inte ens domaren på mig innan hon skulle börja känna på Sally, vilket jag fann väldigt stelt. Sally fick good med kritiken:
"Rejäl tik. Huvud kunde vara något elegantare. Fina öron. Något kort hals och framskjutna skuldror. Ok svansansättning. Mycket bra kropp och vinklar. Något lång i länden. Rör sig bra, kunde ha en bättre pälskvalite."
Jag måste säg att hennes päls var jättefin! Så jag förstår inte vad som var fel med den enligt domaren. Skönt att hon inte anses vara fet eller tjock längre i alla fall.
Vi packade sedan ihop efter att ha ätit lite och skulle ta oss till att återfå anmälningsavgiften för Tamino. Men inne på sekretariatet fick jag veta att det var ändrat sedan januari i år och att man inte återlämnade någon anmälningsavgift trots intyg från veterinär. Jag blev så besviken och menade att vi när vi ringde dem under gårdagen blev lovade att återfå avgiften. Men nej. Det kändes så orättvist och jag kunde inte få mer bråttom hem. Jag var både arg och ledsen.
I bilen kom jag på att vi skulle ringa upp den kvinnan vi pratat med under gårdagen och hon sa att vi skulle gå till kassören, men han var givetvis på middag så vi fick vänta en halvtimme på honom. Men inte heller här fick vi några pengar tillbaka, så vi ringde upp kvinnan igen som pratade en stund med sin kollega. Men trots det ändå inga pengar. Kollegan lade på efter att ha pratat med kvinnan, så vi fick ringa upp igen och hon sa då att hon skulle komma och möta oss och betala oss ur egen ficka. Hon sa sig dyka upp om en stund, så vi väntade och väntade. Efter omkring en kvart hade hon fortfarande inte dykt upp, så vi ringer och hon sa då att vi skulle stanna där vi var och att hon skulle dyka upp strax. Så vi fortsatte att vänta runt fem minuter och så insåg min sambo att hon inte kunde nå honom via det nummer som kom upp på hennes mobil, så han ringde upp igen för att informera detta och fick typ till svar "Är där om tio min. Jajaja, jättebra" och lade på.
Jag tröttnade på att vänta och valde att gå därifrån. Nästan två timmar gick, från det att vi kontaktat henne första gången, innan kvinnan dök upp och min sambo mottog pengarna som hon motvilligt gav ifrån sig. Hon skyllde på att den information om intyget och avgiften som hon gav oss, hade hon frågat en kollega om och hon kände att hon hamnat i kläm. Min sambo sa till henne att om vi bara hade fått veta detta under gårdagen så avbröt hon honom med att fråga vad vi hade gjort då och givetvis skulle vi inte behövt skaffa ett veterinärintyg. Då tystnade hon.
Vi bråkade aldrig, utan kvinnan valde själv att betala tillbaka avgiften till oss.
Jag förstår inte varför SKK har beslutat att inte återbetala anmälningsavgiften när man kommer med ett intyg. I nuläget sitter utställaren inte i en vacker sits. Jag menar att man aldrig kan förutse eller förhindra att saker händer som gör att man behöver åka till veterinär och injecera preparat. Bara för att då preparaten har en karens och hunden inte får ställas ut med dessa i kroppen - ska man då låta bli att ge hunden dessa trots att den behöver det för att må bra, bara för att man ska känna att anmälningsavgiften inte kastas i sjön? Jag förstår inte hur man har tänkt när man tog beslut om att inte återbetala.
En annan tjej var hos kassören och fick avgiften tillbaka då hennes hund var skadad och inte kunde medverka på freestyletävlingen. Men varför får inte vi utställare det?
Jag förstår inte, men det jag förstår är att det inte är konstigt att det inte är fler som ställer ut. Jag tänker då på andra än uppfödare. Det kostar för mycket, är för riskfullt, man får väldigt lite för det man betalar och det tar en massa tid.
Jag hoppas verkligen att nästa utställning känns bättre trots att jag redan nu vet att nästan 500 kr är som kastade i sjön.