Dock i förrgår var det full aktivitet på hennes mage. Den kurrade högt och tydligt. Något som inte brukar vara helt ovanligt, så hon fick en dos pro-kolin som brukar lugna magen på henne.
Men igår var hon mer påverkad. Hon var allt annat än sitt vanliga pigga, glada och spralliga jag. Så jag tog ut henne tidigare för att se om rörelse kunde avhjälpa, även om hon ordinerats vila. Jag släppte henne till och med lös, med risk för att hon skulle rusa runt. Men hon gjorde aldrig några rus. Bajsa gjorde hon däremot och med slemmigt blod på. Jag skyndade hem med henne under armen, då jag ville minska mängden hon fick röra på sig. Hann innanför dörren och ringde veterinär direkt. Jag fick komma in direkt på en akuttid.
Jag hade tänkt att bege mig ut på cykelrunda med Tyra och hade förberett henne med utrustning för det innan jag gick ut med Sally. Så Tyra fick jag klä av innan jag tog med mig Sally ut igen, fast till bilen.
Jag blev mottagen nästan direkt när jag kom in och fick komma in på ett rum. Där tog en skötare tempen på Sally. Ingen feber och då det inte verkade helt akut så fick jag invänta att veterinären fick ätit klart sin lunch, då jag kommit in precis i lunchtiden.
Veterinären klämde och kände. Hon kunde konstatera att Sally var gasig och fick lite smärtstillande för det knipet det kunde orsaka. Hon tog även ett blodprov på Sally och dem fick vi invänta svar på. Ett besök med mycket väntan...
När proverna var kollade, så fick jag veta att värdena såg fina ut. Inga tecken på infektion. De hittade inget. Så vi fick åka hem igen med en ordination att ta det lite lugnt.
Idag tyckte jag att Sally skulle kännas bättre. Men att hon inte sökte upp mig på morgonen fick mig att börja fundera. Ibland kan hon dra sig lite, men inte så länge. Så jag sökte upp henne. Jag såg till att hon kom upp och att hon började röra på sig. Men hon var fortfarande inte sig själv. Jag tänkte att hon skulle få en stund på sig till att vakna till. Men näe...
Till slut ringde jag veterinären igen och jag fick tid bara någon timma senare. Sally var hängig och pipig.
Anlände hos veterinären bara någon minut innan avtalad tid, som var 14:45 och jag fick sätta mig ner och vänta. En annan person med hund kom in någon minut innan kl 15 och fick komma in innan mig. Tyckte jag inte om.
Inne hos veterinären fick jag dra samma historia som förgående dag, samt då det lilla extra för idag och jag möttes av att hon sa att jag var inne på grund av att Sally var lite hängig och lite pipig. Kändes som om jag var inne helt i onödan. Jag poängterade under tiden veterinären undersökte Sally att det inte var lite utan att hon är inte sitt vanliga jag. Tempen kollades och den såg fin ut. Veterinären sa att de skulle ta nya blodprov och att Sally även skulle röntgas och så försvann veterinären ut genom dörren.
En skötare kom in och började glatt prata med både mig och Sally. Hon hade själv en papillon hemma och vi hade ett trevligt samtal. Jag reagerade mest på att hon skulle sätta in en kanyl ifall Sally skulle stanna kvar, för det var inget som veterinären hade informerat mig om. Dessutom skulle det rakas för att den skulle kunna sättas på plats. Jag påpekade tydligt att jag inte ville att det skulle rakas just i utställningssyfte eller i alla fall raka så lite som möjligt. Skötaren fick lov att nagga lite för att ta blodprovet och om det skulle beslutas att hon skulle läggas in så fick de sätta in en kanyl då.
Sedan fick vi vänta en stund på att röntgen blev ledig. Det var kö in till den. Plötsligt kom en annan skötare in och skulle ta blodprov men stannade hastigt till när hon såg att man redan försökt då Sally fått ett "plåster" på benet och försvann ut igen. Sen när det blev vår tur i röntgen så var det snabba puckar och ut nästan lika snabbt igen.
I den nya väntan på att veterinären kollat på bilderna samt fått svar på blodprovet satt jag med Sally i famnen och tittade ut på snön som hastigt föll utanför fönstret.
Snart var väntan över och veterinären kom tillbaka med svar. Värdena från blodet var fina, men röntgen hade visat att Sallys tarmar var fulla med bajs och att detta troligen orsakade henne magknip och nedstämda beteende.
Vilken lättnad att det bara var bajs! Låter aslöjligt, men vilka bra nyheter! Jag blev såg glad och lättad över att det inte var något värre än så!
Veterinären ville behålla Sally under natten och ge henne dropp för att hjälpa henne att få igång bajseriet ordentligt igen. Troligen har medicineringen varit orsaken samtidigt som hon varit så pass stilla de senaste två veckorna.
Jag minns inte riktigt var någon stans det skedde, men en skötare yttrade sig om att någon hade sagt till henne att jag varit inne även igår och jajamen det stämde ju….
Innan en skötare försvann med Sally fick jag frågan om hon var försäkrad och mitt svar var givet – självklart!
Nu väntar jag på samtalet, som bör kunna komma i morgon bitti/förmiddag, om att vi kan hämta hem henne igen - fri från magknipet!